Stockholm avklarat!

Ja det gick bra i Stockholm, hon har dock trachen kvar. Men vi kom hem med ganska positiva besked i alla fall!

Vi kom upp i onsdags, resan gick kanon Lowa sov som en stock halva resan, vi försökte så gott som möjligt att underhålla henne sista biten. Väl framme så hade vi ett läkarmöte där dom förklarade vad vi skulle göra, vad tanken var för detta besök och fick en tid till vakenskopi.
Lowa var lite skeptisk mot personalen i ca 30 min sen hade det gått över, då var hon högt och lågt överallt :)
Vi har en sköterska som heter Maria, hon är så underbar. Vi har haft samma varje gång vi kommit dit så det känns väldigt tryggt. Hon är lugn metodisk och har ett väldigt bra öga för barn.

Vakenskopin gick bra, jag tackar gud att Philip har nerver av stål för jag själv tycker det är hemsk.
Dom går ner med en kamera via näsan när hon är vaken och jag står gärna lite i bakgrunden när dom gör det. Men måste säga att Lowa tog det väldigt bra, hon var inte ledsen så länge efteråt.
Dom gör detta ingrepp när hon är vaken pga man måste se stämbandens rörlighet, det går ju tyvärr inte när hon är undernarkos.
Men hon fick massa leksaker av dom på avdelningen och kinderägg av mamma och pappa så hon var ganska nöjd efteråt!

Det dom såg på skopin var att hennes högra stämband hade fått lite mer rörlighet sen förra besöket i maj 2011, vilket var kanon.
Det här var ju ändå ett bra besked, vi förväntande oss ingen förändring så vi var jätte nöjda!
På torsdagen var det dags för Lowa att sövas. Då dom kollar lite närmre i halsen, då också med kamera.
Sövningen gick bättre den här gången, hon fick ett lugnande medel som hon inte fått förut.
Hon har dom andra gångerna fått nåon form av "sne-tändning" vid uppvaknadet och har varit hysterisk i ca 30 min och vi har nästan inte kunnat hålla henne kvar i sängen. Men denna gång gick det mycket bättre!

Läkaren kom förbi lite senare och vi fick diskutera operationen. Dom såg att det fanns mycket passage bredvid kanylen. Men hennes hinder sitter i stämbandshöjd fortfarande. Vi ska testa att "proppa" henne lite då och då här hemma för att träna på att andas vid sidan av. (Man sätter stopp i kanylen så hon tvingas att andas normalt) Det som blir när man proppar kanylen är ju att hon får väldigt tungt att andas. Dels pga trachen som sitter där, och dels pga av henne problematik med stämbanden. Så vi får väl se hur det går!

Vi åkte hem redan på torsdagseftermiddagen.. Precis innan vi skulle gå ut från avdelningen (LIVA) stötte jag på en mamma till en trachad pojke som jag pratat mycket med över internet och även telefon. Komiskt! Vi gav varandra en stor kram när vi sågs pratade lite snabbt om div, kändes på något sätt som om vi redan kände varandra, haha! Synd att det inte fanns mer tid att prata =/
Så nu fokuserar vi på att dom nya assistenterna ska inskolas och att allt ska bli klart, har första inskolningen inatt faktiskt.. Spännande!

Ha en trevlig fredag nu allihopa!