Att metalt förbereda en 4-åring!

För inre styrka hos en liten tjej.

Lowa är inne i en period då hon har blivit väldigt medveten om sin trach, och att hon är lite annorlunda än andra barn.
Barnen i hennes ålder börjar uppmärksamma trachen på ett annat vis än för några år sedan.
Barn som inte känner henne frågar vad det är för något, och vissa vill gärna dra tag i den.
Vilket i praktiken är jättefarligt, om den nu skulle åka ur.
Jag märker att hon inbland blir ledsen, och att hon tycker det är lite jobbigt när andra barn ifrågasätter den, drar i den eller bara stirrar.
Så jag försöker med alla medel att stärka hennes självkänsla, att hon ska vara stolt över sin trach.
Och att vi hemma faktiskt PRATAR mycket om detta. Att hon får lov att tycka att det är jobbigt
tror jag är viktigt.
Men att vi alla runt omkring tillsammans hittar bra lösningar.

Det var ett tillfälle på dagis som jag kan ta som typexempel:

Det var en pojke från en annan avdelning som härmade Lowas hesa röst, och följde efter henne på en cykel. Jag såg hur besvärad hon blev. Men tänkte att jag avaktar en liten stund för att se hur hon löser detta.
Hon svarade med att bli arg och skrika sluta till den här pojken i omgångar, hon gestikulerade med armarna längs sidorna väldigt argt. Sen gick hon därifrån. Han fortsatte att följa efter henne, och härma henne.
Och där kände jag att jag ville rycka in.
Jag stannade den här pojken, som Lowa pratat om vid ett antal tillfällen att hon inte tycker om. Satte mig på huk och frågade honom om han vet vad det är som sitter på Lowas hals.
- Nae...
- Det är en trach, Lowa behöver den för att andas.
- Ahaa..
- Om man jämnför med när du springer jätte, jätte, jätte fort. Då blir du ju anfådd och får svårt att andas.
- Jaa...
- Så känns det för Lowa jämt om hon inte skulle ha den i halsen.
- Okej..
- Så om du undrar över något får du fråga!
- Ja, det ska jag göra.

Det lilla räckte, och dagen efter var Lowa som en solstråle. Hon berättade att hon och den här pojken hade gungat ihop och vinkade glatt hejdå till honom på gården.
Barn i den här åldern behöver förstå för att acceptera.

Det jag vill är hon hon ska, med tiden, hitta ett bra sätt att berätta det själv på. Så att hon inte väntar på att en vuxen ska dyka in och förklara varje gång. Jag tror det kommer gynna henne och hennes självkänsla/självständighet i längden.


Ungefär såhär löd en diskussion mellan mig och Lowa ikväll.

- Gumman, hur går det med barnen på dagis. Frågar dom mycket om trachen?
- Ja, dom brukar dra i den
- Vad gör du då?
- Då säger jag Stopp!!
- Slutar dom då?
- Ibland...
- Om dom inte slutar, vad gör du då?
- Jag ropar på Josefine, Josfiiiinneee!
- Vad bra, kommer Josefine då?
- Ja..
- Hur känner du när dom inte lyssnar?
- Jag blir ledsen..
- Men vet du, dom är nog mest avudsjuka på din trach för dom inte har någon :)
- Hihi, ja...
- Du vet att barn är också väldigt nyfikna, det är inte alla som har en sån på halsen. Men det ska du vara       stolt över. Det bästa är att förklara för barnen vad det är för något. Om någon undrar vad det är för    något, vad säger du då?
- Att jag andas igenom den..
- Bra att du säger det! Slutar barnen att dra i den då?
- Ibland....
- Är det jobbigt att prata om det?
- Mmm....
- Ibland måsta man prata om saker som är jobbiga.
 - Mmm....

Även fast hon tycker det är jobbigt för stunden att prata om detta, så tror jag att i längden kommer hon vara öppen med dessa saker hemma. Jag tror det är jätte jätte viktigt!!!
Jag tror Lowa kommer vara väldigt självsäker i framtiden vad gäller trachen.
Att det kommer bli tufft ju äldre hon blir är ett faktum.
Men har hon själv och alla runt omkring henne rätt verktyg så kommer det underlätta massor!
Lowa är med sin trach är annorlunda i barns ögon och det får man inte blunda för som förälder,
men inte heller göra henne mer annorlunda än vad hon är!

//M