Grattis pappa!!

Idag har vi varit på US i Linköping för att byta trachen på Lowa. 

Det gör vi på barnsmärtenheten tillsammans med Öron, näsa & hals. 

Det görs alltid var 6:e vecka. Dom söver då Lowa med gas som dom kopplar på trachen och hon somnar väldigt snabbt. Vi förbereder även med att ge henne lugnande hemma innan vi åker in till sjukhuset så hon inte stressar upp sig inför besöket.

Så idag gick det kanonbra, snabbt & smidigt. Personalen är helt underbar på avdelningen och man får en speciell relation till dom där inne. Vi har ju kontinuerligt gått dit i 5 års tid nu, så man känner ju igen precis varenda kotte :)

Vi stannade hemma ifrån dagis idag, klockan sprang iväg & Lowa kände för att vara hemma, så så fick det bli! Vi passade på att baka lite till morfar som fyller år idag (Hipp hipp!) och ordna en present. 

Lowa målade en jättefin teckning som vi också slog in. 

Sen åkte vi ut dit på kvällen och firade honom!

Nu är vi hemma och Lowa har fått pussa på sin pappa som varit iväg och jobbat i 9 dygn. Så det var en glad tjej som somnade här för en stund sen. 

Nu ska jag göra oordning mig för sängen och krypa ner jag med. 

Godnatt! 

//M

En bättre måndag.

Idag har jag haft en sån där effektiv dag, när man ger sig fan på att få många saker gjorda så blir det verkligen så. Förberedde mig redan igår kväll med att planera, lägga fram kläder till både mig & Lowa. Skrev långa att göra listor.

Så imorse gick jag upp tidigt, klädde mig själv & Lowa, fixade mannagrynsgröten i vanlig ordning. (Den bästa om Lowa får bestämma) Sen kom dagassistenten och då bytte vi kompress & nackband och rengjorde trachen tillsammans innan det var dags att åka till dagis.
Lowa tycker det är så roligt med dagis, och hon känner sig verkligen hemma där redan. Så det har nog inte varit problem någon gång att lämna henne. Men mycket är ju tack vare tryggheten i hennes dagassistent som är med henne varje dag. Så bytet av dagis som jag trodde skulle bli väldigt omtumlande för Lowa, gick hur bra som helst. Och det gör verkligen gott i mammas hjärta att allt blev så bra.
Så när jag hade lämnat en glad och taggad tjej imorse åkte jag hem och började bocka av min lista. Många samtal gjorda, och det är så skönt. Sånt där som bara hänger över en och man kan aldrig riktigt släppa det.
Tog en sväng ner till stan, var i akut behov av lite nytt smink. Så det blev en storshopping på Kicks, roligt för mig men inte för plånboken =P
Köpte lite nya nagellack bland annat. Isadora har kommit med en ny Gellack serie som man härdar utan ledlampa. Bara att pensla på! Blev supersnyggt faktiskt. Det ska tydligen vara något mellanting mellan vanligt nagellack och det man härdar i lampa och det går att ta bort enkelt med vanlig remover. (återstår att se) Men det blev glansigt & fint, och än sitter det.

Efter stan åkte jag direkt till dagis för att hämta Lowa, vi hade planerat att bara vara hemma och baka kladdkaka. Men blev bortbjudna till en tjejkompis & hennes dotter för lite kvällsmat. Så vi åkte dit ist.
Det blev en supermysig kväll. Lowas ögon gick i kors när vi kom hem så hon slocknade som ett ljus i sängen, efter vi läst om Alfons Åberg.

Avslutade kvällen med att tona håret, stryka täcke, filtar och kläder till bebis.
Nu dricker jag en kopp te, varvar ner & skriver här. I hopp om att bli lite trött.
Vi ska upp tidigt imorgon för att åka till sjukhuset och byta trachen.

Såå, nu är det dags för sängen..

Godnatt på er <3

//M

I väntans tider.

Jag är idag gravid med vårt andra barn i v.37, snart 38.
En efterlängtad pojke som ligger i tryggt förvar på jäsning :)

Det har varit en lätt omtumlande graviditet det här med. 

Jag gick verkligen som på nålar fram till den heliga graviditetsveckan 25 (24+4) då Lowa föddes.

Jag hade under förra graviditeten, njursten & urinvägsinfektion i omgångar.

Många anfall som slutade på akuten och flera kurer mot uvi.
Det var med största sannolikhet uvi:n som satte igång den förra förlossningen, men det kan man ju omöjligt säga säkert. 

Och i den här graviditeten började jag halka in i samma spår, jag var inne på förlossningen 3 gånger pga njursten och 2 gånger pga mycket sammandragningar. Efter det började jag få graviditetsklåda. 

Jag tänkte för mig själv att det kommer sluta likadant den här graviditeten också, att jag föder för tidigt. 

Men faktiskt så gick jag förbi det magiska datumet och alla symptom försvann successivt, och den senare delen av graviditeten har jag mått jättebra!

Så nu hoppas jag på att dom sista veckorna här kommer fortsätta likadant, och att man även kanske kan bli beskonad med en inte allt för dramatisk förlossning och ett friskt barn. 

Just nu har jag en hel del foglossningar som hämmar mig lite i vardagen. Men det är ju sånt som hör till och den smärtan är på något vis bara en försäkring på att allt är som det ska och att kroppen förbereder sig.

Jag längtar så himla mycket efter den lille där inne i magen så det är inte klokt!! 

Nu vill jag bara hoppa fram ett par veckor och genomgå förlossningen och allt vad det innebär.

Har i stort sett allt färdigt inför förlossningen nu. Så nu känner jag mig redo för att åka in, bebisen behöver inte växa så mycket mer nu känner jag! :)

Lowa

Lowa mår i övrigt jättebra. Hon går på dagis här i Mjölby nu och trivs som fisken med alla nya kompisar. Som aktivitet går hon på dans som hon tycker är superroligt. Hon står ofta hemma och visar upp alla nya steg dom har lärt sig. Alltid lika underhållande ;)
Jag kan tycka att det är ganska mycket koreografi för dom här små, men dom verkar fixa det bra ändå och det är alltid en glad tjej som lämnar danslokalen.

Nu har jag tänt upp lägenheten med massor ljus och ska mysa ner mig framför en bra film.
Ganska nöjd över beslutet att börja blogga igen känner jag, har så svårt att finna tid till att skriva ner allt vad som händer annars.

Lowa sover som en stock efter en händelserik helg med kalas, kusinmys, dans & besök av massa fina vänner & släktingar.

Nu laddar vi om för en ny vecka! <3

Hej ho!

Nu har vi varit i Sthlm igen för att kolla möjligheterna att ta bort trachen.
Tyvärr kom vi inte hem med några hejdundrande besked =/

Första dagen anlände vi till Liva. Då får vi skriva in oss, prata med personalen, skriva in oss på föräldravåningen. Läkarmöten. Sen var det dags för vakenskopin.
Lowa var i vanlig ordning orolig, men fick ett lugnande medel innan för att hon inte skulle stressa upp sig för mycket. Och den verkade ganska bra tycker jag.
Väl på plats för undersökningen så visade läkaren all utrustning. Han var väldigt pedagogisk med Lowa och pratade bara till henne och inte över hennes huvud. Själva undersökningen var inget roligt, dom går ner med en kamera via näsan ner i halsen. Det blev såklart ett par tårar. Men den gick relativt fort och Lowa sa efteråt att det inte var så farligt.
Usch, tycker så synd om henne att hon måste utsättas för dom här sakerna.
Om man ändå kunde sätta sig i stolen och göra allting åt henne så skulle jag!
Men hon är som jag sagt många gånger, väldigt stark & tapper. Så hon skakade snabbt av sig sin oro så snart vi kommit ut ifrån undersökningsrummet och kunde i nästa stund busa & leka.

Vi fick ett läkarmöte till på kvällen med läkarna från öron, näsa & hals, där fick vi besked om hur vida dom tänkte inför dekanyliseringen dagen därpå.
Mötet blev en smärre chock. Dom öppnade själva samtalet med att dom skulle testa att ta bort trachen. Men det avslutades med att dom inte skulle göra ett försök utan byta ner trachen en storlek & låta henne vara pluggad i en månads tid för att se hur hon klarar det.

Det blev som befarat en explosion i känslor då jag har gått och hoppat på att den här gången kanske hon får bort den. Så efter mycket tårar och flera förklaringar ifrån läkarna om hur dom resonerar så förstår jag dom. Hon är fortfarande för trång i halsen & hennes problematik sitter på stämbanden vilket sitter över själva trachen.
Så trachens utrymme i halsen är inte själva problemet. Utan stäbanden ligger för tätt intill varandra och skapar därför en mindre luftväg.
Det ena stämbandet är förlamat & det andra är fortfarande stelt. Det är en permanent skada hon förhoppningsvis kan växa ifrån med tiden.

Dom vill nu att hon med en mindre kanyl i halsen ska kunna vara pluggad (dvs man proppar igen trachen) under en månads tid, funkar det ska dom ta bort trachen.
MEN problemet är att hon inte orkar att vara proppad dygnet runt. Vi ser redan att det blir för jobbigt att andas för henne. Och det betyder att hon fortfarande är i behov av trachen, och kommer förmodligen att behöva ha den ett bra tag framöver.

Nu undrar ni säkert NÄR kommer hon få bort den?

Och ja ni, om jag kunde svara på det så skulle jag. Att leva i ovisshet är vår vardag.
Någon gång i framtiden :)
Som mamma och med min erfarenhet så tippar jag på ett år till, minst.

Men allt är bara som vanligt och det är som det är. Hade varit skönt att slippa assistansen och att vara beroende av andra. Men, nu får man bara gillar läget och göra det bästa utav det!

//M