Hej & hå!

Då var det måndag igen!

Förra veckan bara sprang förbi.. 

I korta drag är detta vad jag pysslat med.

Under tisdagen träffade jag min nya kurator. Det var det mest givande samtalet på ungefär hela min livstid. Han var precis perfekt för mig, ställde frågorna så jag äntligen kunde öppna mig. 

Samtalet resulterade i många tårar och känslor. Jag kände mig helt matt efter en timmas samtal, och det höll i sig hela em. Jag märkte hur viktigt det är att möta begravda känslor, att det verkligen inte går att springa ifrån dom hur snabb man än är!

Jag har börjat att rota långt tillbaka i tiden, till och med i min barndom, och saker som hänt waaay waaay back in time. Och jag tror det är nyttigt att börja i den änden, för att sedan prata om det som kom att hända längre fram i livet.
Jag ska träffa honom igen nu i veckan, det känns riktigt bra den här gången.

Vi var på gymnastiken på kvällen, tycker barnen över lag var lite tröttare än vanligt, definitivt Lowa som vilade på bänken ca 5 gånger.  När vi sen åkte hem var vi precis färdiga. Lowa somnade i min famn kl åtta, så ja, vi var trötta! 

På onsadgen lämnade jag Lowa på dagis, för att sen bli barnfri ända tills söndag. Får alltid lite ångest när jag vet att jag ska vara utan henne i så många dagar. Men vi har valt att ha delad vårdnad och lika mycket tid hos vardera. 

Så nu ska jag försöka att "njuta" av tiden då jag kan göra vad jag vill, och det är inte alltid så lätt. 

Jag bokade en tid på Medborgs Massage, här i stan i torsdags. 

Malin som äger det var uppbokad till mitten av oktober så jag testade att gå till Anders, som var duktig han också! Men jag skulle nog behövt lite mer "power" till min stela rygg. Det var väldigt skönt och avslappnande, men det var ju inte det syftet denna gång.

Jag fick ett inre skrattanfall som jag försökte att dölja när jag låg där och blev masserad.

Jag visionerade fram mitt ansikte ihoppressat i det där hålet på massagebänken, jag höll på att dö av skratt inombords.

Jag fokuserade även på att inte dregla på golvet när han gick över skulderbladen och ansiktet pressades ner ännu mer i det där hålet. Guud, jag har aldrig tänkt på det förut, och det var så jobbigt att kväva ett gapskratt!

På em kom Sofia och Loa hit för lite kvällsmat & mys. Det var roligt, vi var fnittriga och övertrötta och Loa körde gärnet. Så vi fick oss ett par goa skratt!

Helgen.. 

I helgen har jag som sagt, varit barnfri, vilket jag har haft så svårt att "njuta" av. 

För jag saknar ihjäl mig efter min lilla sessa när hon inte är hemma. Och allt blir så tyst och trist!

Men i fredags tog jag en fika på stan med Elena & hennes guldgosse Harry. Det var skönt i höstsolen, kunde sitta en stund utan jacka på uteserveringen. Vi hade en del att prata om så det var jätteskönt.
På kvällen åkte jag in till Jessica, Elin och mina brorsbarn. Vi åt massa god mat som Jessica gjort, tittade på Idol och hade en jättemysig kväll! Barnen somnade på varsin sida av mig, det var underbart. 

Lördagen spenderades i Linköping, hos min andra hälft, Elin. 

Återigen blev jag bjuden på god mat, drack drinkar & gick ner till Ågatan en sväng!

Söndagen spenderades hemma. JA, jag var lite trött i skallen, tillät mig att ligga på soffan på förmiddagen och plöja igenom ett par Son´s of Anarchy avsnitt. Jag har ju vägrat att följa den serien för jag var rädd att jag skulle fastna. Och ja den var riktigt bra. Ska nog försöka med ett avsnitt ikväll igen. Jag kan mer och mer smälta tanken att han faktiskt ska spela Mr Grey ;)

När Lowa kom hem på eftermiddagen, åt vi äppelpaj och hon fick en stund med mamma & pappa tillsammans.

Så hon var jättenöjd & glad!

Lowa.

Hon har haft en känslovecka. Mycket funderingar i ett litet huvud.

Och det är inte lätt att bemöta, när hon gråter hysteriskt så hon knappt får luft och ber mamma 

& pappa att flytta ihop igen.

Hur ska man förklara för en 4 åring att mamma och pappa inte mår bra ihop?

Jag försökte så gott jag kunde, men ibland känns det så tröstlöst. 

Jag anser ändå att det är viktigt att för Lowa kunna nå båda sina föräldrar. Som när hon är hos mig och saknaden är för stor så ringer jag upp P så dom får prata, och då blir det genast lite bättre. 

Men det är jobbigt för henne att inte kunna ha oss under samma tak. Hon tänker väldigt mycket just nu har jag märkt. Och hon är väldigt känslig över huvud taget. Så jag vill på något sätt möta henne med alla funderingar, och låta henne få vara känslosam. Men för den skull inte bli daltig, för hon har ju den känslosamma sidan som ett vapen för att få sin vilja igenom, dessutom. Barn är inte dumma!

Mammaligan.

Jag fick den idén för ett tag sen att starta ett forum för alla oss mammor, där vi kan dela erfarenheter & funderingar. Jag startade en grupp på fb & redan nu är vi 22 medlemmar! Jag är så glad över att det fanns ett intresse :) 

Jag hoppas nu att vi kommer kunna nyttja den på bästa sätt för att hjälpa och stötta varandra i alla frågor som dyker upp! Tänker mycket på alla nyblivna mammor som på ett lätt sätt kommer kunna ta hjälp av varandra! Hoppas bara att man "vågar" fråga, och prata med varandra. Den är ju också ett sätt att knyta nya kontakter. 

//M

      Jag & Elin

     Uno Mojhito!

      Elena & Harry

Idag är en bra dag!

Starkare.

Tack allihopa som hörde av sig till mig efter mitt inlägg i förrgår, jag uppskattar det till tusen & det värmer ända in i hjärtat att så många bryr sig. 

Tanken var inte att det skulle bli någon form av sympatiinlägg, eller att jag ska söka tröst, nej.

Utan jag vill bara öppna mig på något sätt för min egen skull. Och med svart på vitt kunna lära mig att det är okej att inte må på topp jämt. Jag kände att skriver jag det här, så erkänner jag det både för mig & alla omkring mig. Och jag tycker att det inte är något att skämmas över. 

Jag hoppas även att jag kan öppna ögonen för någon annan som kanske sitter i lite samma sits. Samt att jag kanske inte alltid behöver dra valsen för alla omkring mig, utan dom vet redan efter att ha läst det här och då blir det lite enklare att prata om det.

Det som hände dagen efter var att jag ringde till VC för ett läkarbesök, där jag uttryckligen sa att jag vill ha en kuratorhjälp så jag kan bearbeta allt jag har i min ryggsäck så att jag kan gå vidare och känna mig stark & bekväm. 

Mitt mål just nu är att sortera ut saker ifrån mitt förflutna, så att jag skapa mig en ny trygg vardag där jag kan välkomna personer in i mitt liv. Och vara stolt över & stå för min inte helt vanliga vardag.

Jag känner mig redan starkare av att ha konstaterat det här, och tagit hjälp för det. I nästa vecka har jag mitt första möte med ännu en kurator, och jävlar vad den stackarn kommer att få höra!

BVC & 4-års kontroll, check.

Igår hämtade jag Lowa tidigare på dagis, det var dags för 4-års kontrollen. Det är ju inte det mest populära stället att vara på om Lowa får bestämma.
Men det gick till en början bra att väga & mäta. Men när det kom till hörseltestet, som bestod av att lyssna på pip-ljud och flytta kulor varefter man hör ett pip, så valde Lowa att sluta lyssna.
Det är makalöst vad en liten 4-åring kan verka nonchalant när hon vill! Så efter många minuters lirkande med att få Lowa att sätta lurarna på öronen gav hon upp och vi bestämde att Lowa ska få komma tillbaka vid ett senare tillfälle.
Jag gav sköterskan lite tips & råd om hur hon ska göra för att vinna Lowas respekt. Vinner man den, så kan man i stort sett göra vilken undersökning som helst med henne!
Och det är genom att börja hela undersökningen med att leka, prata och inte fokusera på själva undersökningen. Det vinner man tid på i längden.

Lowa bedömmer extremt snabbt en person om den är trygg & säker. Så fort någon blir lite ur balans eller inte riktigt vet vad dom ska säga eller på något sett inte uttrycker sig trygg så har Lowa tappat intresset.
Detta kommer förmodligen ifrån alla 65 sköterskor som gick i omlopp på neonatalen på sjukhuset till ett antal personal på dysfagiteamet, till alla sköterskor på LAH, ett gäng logopeder i både Motala, Mjölby och Linköping, till all personal på liva i sthlm & även personalen på biva sthlm & även neo sthlm. Hon har även träffat ett gäng sjukgymnaster både i sthlm & Linköping, samt ett dussin assistenter.
Så, ja, hon är en extrem personkännare. Och det är nästan otäckt vad hon kan göra en bedömmning snabbt, precis som hon utvecklat ett extra sinne för det!

Kvällen avslutades med gymnastik, och om det var kul! Älskar att se Lowa så extremt glad. Hon bara lyser upp så snart vi kommer dit. Det är hennes 3:e termin nu, så hon är väldigt bekväm och känner några av barnen där. Det här kommer vi fortsätta med även i vår, men det ska även utökas med dans är tanken. Jag känner att dans är bra på så sätt man får utveckla känsla för kroppskontroll.
Så jag hoppas att det är något hon kommer fastna för!

Mysig, härlig fredag.

Dagen har varit fylld av sköna känslor i kroppen, faktiskt. Det gör mig glad!

Hade besök av en gammal assistent till Lowa på förmiddagen. Och gissa om hon blev glad!? 

Det busades och mystes i massor. Och vi drack i vanlig ordning alldeles för många koppar kaffe.
Det är så skönt att få behålla kontakten med vissa assistenter, dom har varit så viktiga i Lowas liv och man får en speciell relation till dom då dom, för det första, vet allt om vården kring Lowa, och för det andra att man faktiskt pratar och ventilerar mycket om Lowa med dom. Kl 22.00 varje kväll är dom ju här hemma, veckor, månader & år ut. Så ja, det säger sig självt! 

Eftermiddagen tillbringades hos Therese, en vän i Strålsnäs. Där hon och sin familj fått det så bra tillsammans. Ett mysigt, lantligt inrett hus med mycket värme i. Barnen busade och lekte slut på varandra. Vi fick både fika och kvällsmat, så vi var kvar till sent. Men åh så mysigt det var! 

Lowa slocknade som ett ljus i bilen på vägen hem och nu landade jag i soffan, med mysbyxorna på och en kopp te bredvid mig. 

Så nu är det tack & godnatt.

Ha nu en underbar fredagskväll <3 

Att arbeta med min självkänsla.

Idag har jag en riktig skitdag!

Får man säga det?

Jag har så mycket känslor inom mig idag, känslor som jag inte bearbetat. Som jag sprungit ifrån under så lång tid.
Alltid, när jag blir barnledig. Så hopar sig dessa.

Känslor som jag annars kan trycka undan och faktiskt, i stunden, må riktigt bra.
Men när jag är själv och inte har massa måsten över mig kommer alla tankar.
Och jag vill inte tynga ner andra med dessa.
Så jag håller dem för mig själv. Och det är väl just därför jag mår som jag gör.
Jag vet inte hur många kuratorer & psykologer jag har varit hos under årens gång. Men jag och mina fasader tycks kunna lura dom och även mig själv om att allt är bra.
Det är inte bra, jag mår inte bra, innerst inne.
Jag skulle vilja skrika ut min sorg & min ilska vissa dagar.

Jag behöver lära mig att ta hand om mig själv bättre och prata om mina trauman.

Det är mycket känslor ifrån min farmors cancer & bortgång när jag var gravid, från födseln av ett barn i v.24 & allt vad det innebar, den långa sjukhusvistelsen & separerationen med pappan till mitt barn.
Till att ha assistans hemma än idag som begränar tillvaron och hemtillvaron som annars är en fristad,
är för mig en arbetsplats, med regler, struktur och måsten. Har även ångest över att jag inte är närvarande. Vissa dagar känns det som kroppen är här men inte jag.

Men för att komma till lycka & välmående måste jag våga släppa in, inte frysa ut.
Som jag har gjort och fortfarande gör, antar att det är någon dum variant av självförsvar.
Jag väljer många gånger att inte höra av mig till dom runtomkring mig när det är jobbigt, jag orkar inte, vill inte prata om mitt liv. Det är lättare att stötta och lyssna på andra & hjälpa dom med sina problem.
Vilket i sin tur blir en ond spiral, för vem är jag att hjälpa andra när jag inte ens kan hjälpa mig själv?

Frågorna kommer ju alltid.
"Hur är det?" "Hur mår du?""Vad gör du nu?"

Är det nu jag ska vara ärlig? Nae, jag väljer att säga "Jo tack, allt är bara bra"
För det är väl så man ska göra? Man får väl inte säga att man mår dåligt, då
blir väl folk rädda och tar avstånd.
Jag är inte superwomen alla dagar, jag skulle ibland vilja ligga i en famn där någon säger till mig att allt kommer ordna sig, allt blir bra tillslut Malin.

Från och med nu ska jag försöka vara ärlig mot mig själv, mot alla andra. Och i bloggen.
Den är trots allt ett verktyg i kampen för att få mig själv att må bättre.



Hur hanterar ni era kriser? Har ni några råd att ge?
Jag tar tacksamt emot alla tänkbara råd, tips & tankar.

//M

Holy monday!

Tandläkarbesök.

Idag började vi dagen med ett besök hos tandläkaren för Lowa. Det är 3:e gången hon är där nu och det gick riktigt bra idag, efter en stund.

Alla instutitioner som liknar sjukhus gör Lowa nervös. Så till en början var det en ledsen, rädd Lowa som kom fram. Jag känner igen den där minen från alla besök som gjorts på US. 

När någon med rock kommer fram och presenterar sig blir hon direkt nervös.

Men sköterskan var samma som vi haft från första början, hon gjorde ett kanonjobb som vanligt och fick Lowa att totalt slappna av, till och med så att hon tyckte det var lite roligt ;)

Hon ville gärna sitta i mitt knä, & hon fnissade mestadels under besöket.

Dom borstade tänderna med något verktyg och la sen lite flour på tänderna, som smakade banan. 

Hon fick två saker med sig efter besöket som hon sen stolt visade upp för precis varenda unge på gården på dagis! 

Regn, regn & åter regn.

Idag har det varit en regnig & grå dag där jag mest drömt mig bort till varmare breddgrader.

Mellan all planering och strukturering av hem.

Tänk att sitta i en Bungalow på Bali och spela brädspel en dag som denna!?

Det hade varit något de !!

Jag älskar verkligen att resa, det är synd att jag inte kan ta med Lowa
till något varmt land. Eller kan & kan. Det är praktiskt möjligt att ta med henne.
Men att åka på en solsemester med ett barn som inte får bada, det rimmar inte riktigt!

Och ja, Lowa kan bada, men då under STRÄNG uppsikt. Skulle hon snubbla och ta så lite som ett andetag under vatten så kan det vara det sista hon gör. Vill inte äventyra det känner jag.
Men visst har jag tagit med henne på sommaren och badat. Hon får hålla mig i handen hela tiden och hon accepterar det numera. Men ju längre hon är i vattnet desto mer övermodig blir hon. Och desto mer stressad och rädd blir jag. Så i måttlig mängd fungerar det bra!

Kap Verde.

I år har jag hunnit med en resa till Kap Verde med min fina vän Elin, vi åkte i Januari. 

Det var minusgrader och snöstorm i Stockholm och jag har aldrig i mitt liv känt mig mer nöjd över valet av årstid att åka. Hotellet var ett gigantiskt palatsliknande paradis.
Det var min första all inclusive resa, som jag aldrig skulle få för mig att ta för några år sedan. Men jag måste säga att det var galet bra! Vi behövde inte tänka på något. Det fanns ju inte mycket till uteliv på den pyttelilla ön så det fanns inte mycket annat att välja på än just hotellet, vilket var skönt för vår resa!

Rhodos.

Sen tog jag en ensamtrip till Rhodos i somras, det var utvecklande! 

Jag behövde verkligen komma iväg och vara för mig själv. Livet har gått i ultrarapid den senaste tiden och jag behövde det för att fundera och reflektera. Helt underbart var det, och jag skulle definitivt göra det igen, om några år kanske?! Nästa resa gör jag tillsammans med en vän.

 

//M

Att metalt förbereda en 4-åring!

För inre styrka hos en liten tjej.

Lowa är inne i en period då hon har blivit väldigt medveten om sin trach, och att hon är lite annorlunda än andra barn.
Barnen i hennes ålder börjar uppmärksamma trachen på ett annat vis än för några år sedan.
Barn som inte känner henne frågar vad det är för något, och vissa vill gärna dra tag i den.
Vilket i praktiken är jättefarligt, om den nu skulle åka ur.
Jag märker att hon inbland blir ledsen, och att hon tycker det är lite jobbigt när andra barn ifrågasätter den, drar i den eller bara stirrar.
Så jag försöker med alla medel att stärka hennes självkänsla, att hon ska vara stolt över sin trach.
Och att vi hemma faktiskt PRATAR mycket om detta. Att hon får lov att tycka att det är jobbigt
tror jag är viktigt.
Men att vi alla runt omkring tillsammans hittar bra lösningar.

Det var ett tillfälle på dagis som jag kan ta som typexempel:

Det var en pojke från en annan avdelning som härmade Lowas hesa röst, och följde efter henne på en cykel. Jag såg hur besvärad hon blev. Men tänkte att jag avaktar en liten stund för att se hur hon löser detta.
Hon svarade med att bli arg och skrika sluta till den här pojken i omgångar, hon gestikulerade med armarna längs sidorna väldigt argt. Sen gick hon därifrån. Han fortsatte att följa efter henne, och härma henne.
Och där kände jag att jag ville rycka in.
Jag stannade den här pojken, som Lowa pratat om vid ett antal tillfällen att hon inte tycker om. Satte mig på huk och frågade honom om han vet vad det är som sitter på Lowas hals.
- Nae...
- Det är en trach, Lowa behöver den för att andas.
- Ahaa..
- Om man jämnför med när du springer jätte, jätte, jätte fort. Då blir du ju anfådd och får svårt att andas.
- Jaa...
- Så känns det för Lowa jämt om hon inte skulle ha den i halsen.
- Okej..
- Så om du undrar över något får du fråga!
- Ja, det ska jag göra.

Det lilla räckte, och dagen efter var Lowa som en solstråle. Hon berättade att hon och den här pojken hade gungat ihop och vinkade glatt hejdå till honom på gården.
Barn i den här åldern behöver förstå för att acceptera.

Det jag vill är hon hon ska, med tiden, hitta ett bra sätt att berätta det själv på. Så att hon inte väntar på att en vuxen ska dyka in och förklara varje gång. Jag tror det kommer gynna henne och hennes självkänsla/självständighet i längden.


Ungefär såhär löd en diskussion mellan mig och Lowa ikväll.

- Gumman, hur går det med barnen på dagis. Frågar dom mycket om trachen?
- Ja, dom brukar dra i den
- Vad gör du då?
- Då säger jag Stopp!!
- Slutar dom då?
- Ibland...
- Om dom inte slutar, vad gör du då?
- Jag ropar på Josefine, Josfiiiinneee!
- Vad bra, kommer Josefine då?
- Ja..
- Hur känner du när dom inte lyssnar?
- Jag blir ledsen..
- Men vet du, dom är nog mest avudsjuka på din trach för dom inte har någon :)
- Hihi, ja...
- Du vet att barn är också väldigt nyfikna, det är inte alla som har en sån på halsen. Men det ska du vara       stolt över. Det bästa är att förklara för barnen vad det är för något. Om någon undrar vad det är för    något, vad säger du då?
- Att jag andas igenom den..
- Bra att du säger det! Slutar barnen att dra i den då?
- Ibland....
- Är det jobbigt att prata om det?
- Mmm....
- Ibland måsta man prata om saker som är jobbiga.
 - Mmm....

Även fast hon tycker det är jobbigt för stunden att prata om detta, så tror jag att i längden kommer hon vara öppen med dessa saker hemma. Jag tror det är jätte jätte viktigt!!!
Jag tror Lowa kommer vara väldigt självsäker i framtiden vad gäller trachen.
Att det kommer bli tufft ju äldre hon blir är ett faktum.
Men har hon själv och alla runt omkring henne rätt verktyg så kommer det underlätta massor!
Lowa är med sin trach är annorlunda i barns ögon och det får man inte blunda för som förälder,
men inte heller göra henne mer annorlunda än vad hon är!

//M

Välkommen hösten!

Öppna sinnen.

Jag ska börja använda min blogg lite mer nu när hösten kryper sig på.

Det kommer bli en kombination av mamma/träning/mat/shopping. 

Jag har nu bestämt mig för att bryta gamla mönster nu. Jag har varit inne i en lång och djup depression som tar all kraft ifrån mig. Men jag ska verkligen göra allt jag kan för att hitta tillbaka på den rätta vägen igen. Jag har en bra bit kvar men jag är på god väg! Tänker att jag ska använda min blogg för att peppa mig själv och se framstegen.

Jag kan inte förklara hur det är att leva med assistenter och mycket människor i ens liv som man helst skulle önska inte fanns med där. En väldigt speciell vardag som kan slå undan benen på nästan vem som helst. Men man lär sig med tiden att acceptera att livet ser ut såhär och det kommer inte förändras.

Nu äntligen har jag hakat på rätt väg igen..
Mycket har jag mig själv att tacka, mycket har jag anhöriga att tacka för, sen den största källan till energi och positivt tänkande, min prinsessa. Som faktiskt är den starkaste av oss alla. Hon har genomgått en grymt tuff start i livet, sen även fått utstå en separation mellan hennes föräldrar.
Jag har jobbat hårt för att hon ska behålla någon form av trygg grund, men det är väldigt svårt när assistenter har kommit och gått senaste året. Det är trots allt personer som står Lova väldigt nära som slits ifrån henne gång på gång. Samtidigt som hon har två föräldrar som inte alls varit i harmoni under en längre period.
Men nu har vi trots allt en stabil assistentgrupp, och jag hoppas nu att vi kan få behålla dom under en längre tid!

Det känns att Lowa har börjat landa i dom nya assistenterna och att hon faktiskt börjar komma lite till ro med det.

Projekt träning - Målet till en bättre hälsa

Den här veckan har jag bestämt mig för att börja träna. Jag ska inte göra misstaget att gå ut för hårt i början denna gång. Utan denna vecka består av joggning/pw kombinerat. Jag har börjat med 2,5 km och kommer succesivt öka upp därifrån. Jag har träningsvärk i hela kroppen efter 2 dagar. Och det enda jag igentligen har gjort är ju att gå/jogga. Det är alltså facit på min kropps kondition just nu. 

Så det är hög tid att göra en dramatisk förändring i livsstilen! 

När jag var yngre tränade jag massor, men blev lite lätt manisk och överdriven. Så nu vill jag hitta en bra balans.

Jag vill stärka min kropp.

Jag ska köpa kettlebells för att träna hemma, jogga mycket, och under dom kalla månaderna kommer jag använda mig av gymmet, men så länge man kan träna ute/hemma gör jag hellre det. Det är gratis och luften är bättre ;)

Jag har alltid varit ett fan av nyttig mat. Jag lyssnar mycket på min kropp och vad den vill ha. 

Oftast blir det inte massa godis och skräpmat när man gör det! 

Jag älskar grönsaker och kött/fisk/fågel och feta såser. Lite som LCHF även fast jag inte följer någon diet. 

Jag har även en skyhög ämnesomsättning och behöver inte direkt tänka på vad jag stoppar i mig, men det är viktigt att äta bra trots att det inte syns i form av fett. Jag märker på mitt mående när jag har perioder jag äter sämre.

Så nu jävlar ska det bli skillnad!

Lowa.

Min lilla tjej fyller snart 4 år, herregud vad tiden går snabbt!

Hon mår i övrigt bra, hon har hållt sig frisk från förkylningar under en längre period och det gör att hon blir så mycket starkare. Sommaren gör också underverk för henne, hon växer, pratar mer och utvecklas så mycket!
Hon går fortfarande på allergiavdelningen i Mantorp, där dom nu är 8 barn.
Vilket är perfekt för henne och hon trivs jättebra! Det enda jag hade önskat är väl att hon skulle skapat sin grund i hemstaden. Men allt kan man inte få! Jag är evigt tacksam att hon faktiskt kan gå på dagis över huvud taget. För utan den här avdelningen hade det inte varit möjligt.
Personalen är så bra på hennes avdelning, förstående, öppensinnade, lyhörda.
Det är bra mat och personal som är lyhörda. Dom har också tid för varje barn och det värdesätter jag högt! Tänk vilken lyx att få vara på en sån avdelning. Jag är supernöjd.

//M

Bloggpaus!

Har haft ett ganska långt uppehåll. Då jag helt enkelt inte känt att tiden räcker till. Ser att jag fortfarande har några trogna läsare som kollar varje dag :)

Lowa mår i dagsläget väldigt bra, talet har utveckats enormt. Det kom på en vecka, sen har det sakta byggts på med mer ord hela tiden. Hon har fortfarande användning av tecken, på så sätt förstärker hon det hon säger. Det är bra, för stundtals är det lite otydligt, och då är tecken en väldigt bra hjälp!

Stockholm stundar!
27:e åker vi upp för att kolla trachen återigen. Hoppas att dom ser förbättringar nu!! Denna gång får vi för första gången ta med assistent! Det känns tryggt, ska in och boka en mysigt hotellet till henne idagarna nu.

Nee, nu ska jag nog försöka sova en sväng, återkommer imorgon. Nattinatt!

Lowa & Loa.

Äntligen fredag!

Dagen har varit ganska innehållsfattig. Har suttit och gått igenom en genomförandeplan för Lowa under tiden hon var på dagis. Några små korrigeringar men nu är den färdig, skönt!
Denna används för nya assistenter ska få en inblick i Lowas vardag. För att överskådligt se hennes behov av hjälp, socialt nätverk, etc etc.

Jag hämtade Lowis efter lunch på dagis, en glad tjej som mötte mamma, visade glatt upp en ny lek hon och hennes kompis kommit på. Den gick ut på att dra varandra på en filt, fram och tillbaka. :) Glädjen förbyttes dock till trots vid påklädning, envis som en åsna. Men otroligt lik sin mamma och pappa!
När vi väl kom tillbaka till Mjölby så blev det lite utelek i snödrivorna. Vi byggde kojor, hade snöbollskrig och sparkade fotboll. Det går bra att leka ute så länge hon kan ha pluggen för trachen, då kommer inte kylan ner i lungorna på samma sätt!
Vilket är en otrolig frihet, för bara ett år sen fanns det inte på världskartan att vara ute så här länge en kall vinterdag.
Efter en rafflande strid gick vi in och drack varm oboy, åt mackor och banan. Hon var noga med att pointera hur mycket hon älskade sin mamma, och att mamma är - rjolig. Det värmer så fint i hjärtat <3 data-blogger-escaped-br=""> När pappa sen kom hem åt vi god mat och hade lite fredagsmys. Nu sover stor och liten så sött. Och denna fredag fick man visst tillbringa i sin ensamhet! ;)

Imorgon blir det en tidig promenad till stan för att köpa ingridienser till maten jag ska bjuda flickorna på! Det e lilla mello-kvällen på lagmansgatan. Får dit 4 fina flickor och lille Charlie. :)
Ser jag fram emot. Får bli en varm smörgåstårta!

Ne nu ska jag fortsätta att frossa. Ha en fin fredag allihopa <3 data-blogger-escaped-br="">

Lowa bygger plusplus, ett köp att rekommendera!
Lowa fick det av sina fina assistenter <3