Idag är en bra dag!

Starkare.

Tack allihopa som hörde av sig till mig efter mitt inlägg i förrgår, jag uppskattar det till tusen & det värmer ända in i hjärtat att så många bryr sig. 

Tanken var inte att det skulle bli någon form av sympatiinlägg, eller att jag ska söka tröst, nej.

Utan jag vill bara öppna mig på något sätt för min egen skull. Och med svart på vitt kunna lära mig att det är okej att inte må på topp jämt. Jag kände att skriver jag det här, så erkänner jag det både för mig & alla omkring mig. Och jag tycker att det inte är något att skämmas över. 

Jag hoppas även att jag kan öppna ögonen för någon annan som kanske sitter i lite samma sits. Samt att jag kanske inte alltid behöver dra valsen för alla omkring mig, utan dom vet redan efter att ha läst det här och då blir det lite enklare att prata om det.

Det som hände dagen efter var att jag ringde till VC för ett läkarbesök, där jag uttryckligen sa att jag vill ha en kuratorhjälp så jag kan bearbeta allt jag har i min ryggsäck så att jag kan gå vidare och känna mig stark & bekväm. 

Mitt mål just nu är att sortera ut saker ifrån mitt förflutna, så att jag skapa mig en ny trygg vardag där jag kan välkomna personer in i mitt liv. Och vara stolt över & stå för min inte helt vanliga vardag.

Jag känner mig redan starkare av att ha konstaterat det här, och tagit hjälp för det. I nästa vecka har jag mitt första möte med ännu en kurator, och jävlar vad den stackarn kommer att få höra!

BVC & 4-års kontroll, check.

Igår hämtade jag Lowa tidigare på dagis, det var dags för 4-års kontrollen. Det är ju inte det mest populära stället att vara på om Lowa får bestämma.
Men det gick till en början bra att väga & mäta. Men när det kom till hörseltestet, som bestod av att lyssna på pip-ljud och flytta kulor varefter man hör ett pip, så valde Lowa att sluta lyssna.
Det är makalöst vad en liten 4-åring kan verka nonchalant när hon vill! Så efter många minuters lirkande med att få Lowa att sätta lurarna på öronen gav hon upp och vi bestämde att Lowa ska få komma tillbaka vid ett senare tillfälle.
Jag gav sköterskan lite tips & råd om hur hon ska göra för att vinna Lowas respekt. Vinner man den, så kan man i stort sett göra vilken undersökning som helst med henne!
Och det är genom att börja hela undersökningen med att leka, prata och inte fokusera på själva undersökningen. Det vinner man tid på i längden.

Lowa bedömmer extremt snabbt en person om den är trygg & säker. Så fort någon blir lite ur balans eller inte riktigt vet vad dom ska säga eller på något sett inte uttrycker sig trygg så har Lowa tappat intresset.
Detta kommer förmodligen ifrån alla 65 sköterskor som gick i omlopp på neonatalen på sjukhuset till ett antal personal på dysfagiteamet, till alla sköterskor på LAH, ett gäng logopeder i både Motala, Mjölby och Linköping, till all personal på liva i sthlm & även personalen på biva sthlm & även neo sthlm. Hon har även träffat ett gäng sjukgymnaster både i sthlm & Linköping, samt ett dussin assistenter.
Så, ja, hon är en extrem personkännare. Och det är nästan otäckt vad hon kan göra en bedömmning snabbt, precis som hon utvecklat ett extra sinne för det!

Kvällen avslutades med gymnastik, och om det var kul! Älskar att se Lowa så extremt glad. Hon bara lyser upp så snart vi kommer dit. Det är hennes 3:e termin nu, så hon är väldigt bekväm och känner några av barnen där. Det här kommer vi fortsätta med även i vår, men det ska även utökas med dans är tanken. Jag känner att dans är bra på så sätt man får utveckla känsla för kroppskontroll.
Så jag hoppas att det är något hon kommer fastna för!

Mysig, härlig fredag.

Dagen har varit fylld av sköna känslor i kroppen, faktiskt. Det gör mig glad!

Hade besök av en gammal assistent till Lowa på förmiddagen. Och gissa om hon blev glad!? 

Det busades och mystes i massor. Och vi drack i vanlig ordning alldeles för många koppar kaffe.
Det är så skönt att få behålla kontakten med vissa assistenter, dom har varit så viktiga i Lowas liv och man får en speciell relation till dom då dom, för det första, vet allt om vården kring Lowa, och för det andra att man faktiskt pratar och ventilerar mycket om Lowa med dom. Kl 22.00 varje kväll är dom ju här hemma, veckor, månader & år ut. Så ja, det säger sig självt! 

Eftermiddagen tillbringades hos Therese, en vän i Strålsnäs. Där hon och sin familj fått det så bra tillsammans. Ett mysigt, lantligt inrett hus med mycket värme i. Barnen busade och lekte slut på varandra. Vi fick både fika och kvällsmat, så vi var kvar till sent. Men åh så mysigt det var! 

Lowa slocknade som ett ljus i bilen på vägen hem och nu landade jag i soffan, med mysbyxorna på och en kopp te bredvid mig. 

Så nu är det tack & godnatt.

Ha nu en underbar fredagskväll <3